Skydd av naturområden

Det finns många olika sätt att skydda värdefulla naturområden. En del områden har skydd enligt svensk lagstiftning såsom naturreservaten, andra skyddas med hjälp av markägarens intresse för bevarande av biologisk mångfald.

Naturreservat Inom kommunen har både länsstyrelsen och kommunen bildat olika naturreservat enligt miljöbalken. I naturreservaten gäller särskilda bestämmelser för markägare och allmänhet. I regel har områdena skyddats av flera olika skäl.

Förutom att de rent naturvetenskapliga värdena bevaras, har områdena gjorts mer tillgängliga, bl a genom uppsättning av informationstavlor, iordningsställande av parkeringsplatser, ordnande av stängsel, passager samt röjning och utmärkning av stigar. Vidare har skyddet av områdena ofta inneburit att intressanta kulturmiljöer har kunnat bevaras.

I Surahammars kommun finns följande naturreservat:

- Djupebo

- Fermansbo urskog

- Gnien

- Jan-Olsskogen

- Kohagen

- Rövallsmossen och Stingsmossen

- Djupmossen

- Hälleskogsbrännan

- Stora flyten

Information om naturreservaten finns på Länsstyrelsen.

Andra skyddsformer för naturområden Det finns även en rad andra skydd för naturen. Mindre områden som är eller förväntas vara livmiljöer, s.k. biotoper, för hotade arter kan skyddas genom ett biotopsskydd. Inom skogsmark är det Skogsstyrelsen som förordnar sådana skydd och inom jordbruksmark är det länsstyrelsen.

Mark kan även skyddas genom att de upptas som Natura 2000-områden.

Inom kommunen gjordes i början av 1990-talet en inventering av ekologiskt särskilt känsliga områden. Dessa områden finns upptagna i kommunens översiktsplan och särskild hänsyn tas till dessa områden vid fysisk planering.

Inom kommunens skogsområden har även en inventering gjorts av nyckelbiotoper, dvs livsmiljöer för arter som är särskilt hotade eftersom de har stor betydelse för flera arters överlevnad.