Börja lyssna
Ett tydligt exempel på vad som är möjligt när olika delar av kommunen samarbetar för att hjälpa en människa tillbaka till livet.
Detta är Lennies historia. Nio månader nykter – nu börjar livet igen!
Lennie, 36, om vägen tillbaka: ”Det går – även när man tror att det är kört”
För bara ett år sedan hade Lennie inget jobb, ingen bostad och en kropp som protesterade mot varje nytt försök att bli nykter. I dag, nio månader senare, arbetstränar han inom gata- och parkavdelningen i Surahammars kommun – med siktet inställt på fast jobb och egen lägenhet.
– Jag mår fantastiskt. Det blir bättre för varje dag, säger han med ett leende.
Lennie klipper gräs vid tennisbanorna i Surahammar.
”Jag är suring – även om jag är född i Västerås”
Vi möter Lennie en vårdag i Surahammar där han just klippt gräset vid tennisbanorna. Han rullar fram på gräsklipparen, stannar och pustar ut.
– Jag är född i Västerås, men i kropp och själ är jag en riktig suring. Det är här jag hör hemma.
Men vägen hit har varit lång. Under många år var hemmet snarare någon annans soffa. Alkoholproblemen började redan i tonåren – först på helger, sedan varje lillördag och till sist varje dag.
– Det var kul i början. Men på slutet handlade det bara om ångest. Man spydde, kunde inte ens dricka vatten – och ändå fortsatte man.
Ett avgörande steg blev dopet i Virsbo
Efter flera försök att bli nykter kom vändningen. Lennie blev inlagd för avgiftning på avdelning 91 och flyttade därefter till stödboendet Stationen i Surahammar.
Ett avgörande steg blev också dopet i Virsbo.
– Det var den 15 september. Den dagen betyder mycket för mig. Att hitta tro gav mig styrka.
På stödboendet fick han sova, äta och skapa nya rutiner. Men det viktigaste av allt var hopp.
– Bara en liten förbättring kan göra stor skillnad. Det ger kraft att gå vidare.
”Rutiner är nyckeln”
Lennie började arbetsträna i ishallen – två timmar om dagen. I dag arbetar han halvtid på gata- och parkavdelningen och siktar nu på att komma upp till 75 procent.
– Det känns så bra att ha något att göra. Rutiner är jätteviktiga när man ska hålla sig nykter.
Stödet från kollegorna och handledarna har varit avgörande.
– Alla är bra. Men särskilt Patrik och Thomas på gata- och parkavdelningen. Jag vet inte hur det hade gått utan dem.
”Ett litet bonzaiträd – ett stort steg”
Lennie bor fortfarande på stödboendet – längre än han någonsin gjort tidigare.
– Jag vet inte hur många gånger jag försökt förut. Men man är alltid välkommen tillbaka. Den här gången har det fungerat.
Fritiden fyller han med träning, promenader och små utflykter, som till körsbärsblomningen i Kungsträdgården eller Vasamuseet tillsammans med sin kontaktperson – pappas faster.
– I början var det avgörande. Bara att gå och fika eller göra något vettigt.
Nyligen genomförde han också en ADHD-utredning – något som inte hade varit möjligt tidigare.
– Jag trodde jag hade ADHD, men det visade sig vara generaliserad ångest. Det var en lättnad att få veta.
Och hur är det med relationer?
– Om jag får mitt bonsaiträd att överleva i ett år, då kanske jag är redo för en relation, kanske med en katt, säger han med ett skratt.
”Sök hjälp – det går inte alltid att göra själv”
Framtidsdrömmarna är enkla – men stora: fast jobb, körkort och egen bostad.
– Det känns bra att kunna bidra. Jag vill dra mitt strå till stacken.
Till andra som befinner sig i en liknande situation skickar han med ett råd:
– Man måste säga till. Det går inte alltid att göra det själv.
Sök hjälp – det finns stöd att få säger Lennie.
Ett varmt tack till er!
Vi vill rikta ett varmt tack till Lennie för hans mod, ärlighet och vilja att dela med sig av sin resa.
Ett varmt tack går också till våra kollegor på Individ- och familjeomsorgen, personalen på Surahammars stödboende och tekniska enheten i Surahammars kommun. Med omtanke, tålamod och gemensam kraft har man skapat möjligheter för en medmänniska att resa sig, hitta hoppet igen och ta steg tillbaka in i samhället.
Det är precis så här förändring börjar – i mötet mellan människor som tror på varandra. Tillsammans har ni gjort skillnad – och visat vad som är möjligt när människor tror på varandra.
En riktig solskenhistoria!